Ungsrostade rödbetor med fetaost och honung
Jag hade egentligen tänkt göra rödbetsbiffar idag, men när klockan började närma sig dags-att-börja-göra-middag så insåg jag att verkligen inte orkade riva, blanda, steka i en mindre evighet så jag bestämde mig helt enkelt för någonting enklare (och dessutom nytt eftersom att jag konstigt nog aldrig tagit mig i kragen och gjort detta, ack så simpla, förut). Nämligen fetaostgratinerade rödbetor med honung och frön (lite mer exakt solrosfrön och pumpakärnor som jag hade skräpandes i skafferiet). Eftersom att jag redan hade färdigkokta rödbetor så var det inte mer avancerat än att skära rödbetorna i lagom bitar, slänga ner i en form, överösa med fetaost, frön och ringla lite honung över hela kalaset samt sjutsa in i ugnen tills fetaosten blivit lagom gratinerad. Detta serverades med lite stekta quornbitar, stekt halloumi (som också låg och skräpade, fast i kylskåpet), sallad och avokado. Gött, mycket gött, och varför-har-jag-inte-gjort-detta-tidigare?!?-framkallande. Så ibland är det helt enkelt rätt bra med brist på ork, för det enklaste kan verkligen många gånger också vara det godaste.
I övrigt så har jag inte gjort många knop idag då orken överlag känns som bortflugen. Om det inte vore för att jag måste upp och jobba, inte vill vända på dygnet, är för rastlös i själen för att kunna göra ingenting så skulle jag förmodligen hur enkelt som helst kunna sova bort dagarna helt och hållet. Huruvida jag ska skylla detta på att det känns som om att det är läggdags redan klockan fem på eftermiddagarna, att mina bihålor fortfarande är relativt täta eller det faktum att ett nytt heltidsjobb tar ett tag att återhämta sig från låter jag vara osagt. Det skulle dock vara fint med lite mer energi att ägna åt annat än jobb, så jag håller en tumme för att detta bara är en liten period av hösttrötthet. Enbart tiden kan.. eh, time will tell helt enkelt (hur tusan får man det där till svenska, någon som vet?) och tills dess får jag väl vara trött, vila så gott det går och komma ihåg att världen inte går under för att man inte är effektiv tjugofyra timmar om dygnet. He bli nå bra till slut. Och med det sätter jag punkt, adieu och puss!