Habari na kwaheri
Ytterligare några dagar senare och jag har hunnit med en sväng i sommarstugan samt räknat ner dagarna till det där jag nämnde lite mystiskt i föregående blogginlägg. Och just nu kommer det en sjuhelsikes nervositet à la puls-i-180 lite då och då, för om ungefär 18 timmar sitter jag nämligen på ett flygplan och har påbörjat min resa till, ingenting mindre (drumvirvel, maestro) än, tanzania. Yes, ni läser rätt; jag ska ensam flyga sisådär 12 332 kilometer till ett litet ställe som heter Moshi, bo här och ägna en månad åt att volontärarbeta på ett sjukhus. Jag är sjukt nervös, sjukt pepp, sjukt förväntansfull och bara ksgksgksjgksg, i ett lagomt litet upplösningstillstånd. Och det var väl mest det jag vill berätta för er, och hälsa till er få som trillar in här att ni får ha det suveränt så ses vi om en månad. Bisous, à bientôt, puss, hejdå och adieu!
