Fjärde dagen i sverige och jag vill bara tillbaka, härifrån, bort
Nu har jag varit tillbaka i Sverige i så pass många dagar att det krävs en liten uppdatering för att jag ska komma ihåg att det inte var en evighet sedan jag befann mig 12 332 kilometer härifrån. För det är skrämmande hur fort man vänjer sig vid vardagen, även om det faktiskt enbart hunnit svischa förbi en enda vardag (dvs idag). Mestadels tror jag dock att jag vill bort härifrån igen, kanske helst tillbaka till Moshi och hostell hoff, för jag saknar det något otroligt. Allra mest saknar jag människorna, för helskotta vilka underbara personligheter jag lärde känna under den alldeles för korta månaden jag var borta. Och just nu tror jag att jag hamnat i någon form av post-afrika-depression för ingenting känns särskilt motiverande eller roligt just nu. Kanske är det mest för att jag gick upp klockan sex imorse för att göra mitt första introduktionspass på sjukhuset här i gävle och kanske för att jag skulle ha behövt minst en vecka för att bara landa. Kanske kommer allting kännas bättre post-den-där-veckan-alla-med-kvinnligt-kön-genomlider och kanske kommer jobbet kännas jättekul om några dagar, men just nu vill jag bara sörja och sakna, och framförallt fokusera på att faktiskt komma ihåg sådant som jag behöver komma ihåg rent inskolnings-mässigt. Så tills nästa gång får ni helt enkelt nöja er med en mobilbild av Kilimanjaro som jag, när jag hade tur och det var lagom o-molnigt ute, kunde se på promenaden till sjukhuset där jag "volontärarbetade". Puss!
