Nej men om man skulle ta och visa att man lever kanske
Eh, ja.. Sådär bra gick det för mig med det här med att bli en aktiv bloggare igen *skämsemoji*. Nästan exakt en månad senare och jag tänker att det kanske finns någon därute som inte gör annat än sitter och väntar på en uppdatering från mig (en kan ju alltid drömma) så en liten re-cap om vad som har hänt senaste månaden sett ur instagrams ögon tänkte jag att vi iallafall kunde få till. För er som glömt bort hur människan bakom dessa ord egentligen ser ut så tänker jag att vi passar på att slänga upp en gigantisk selfie det första vi gör;
Icke fångat på bild finns också det faktum att november var en månad helt fri från godis, glass och "snacks" (samt nästintill cola light-fri minus en liten 33-cl burk som slank ner bara för att..) och att det känns som om att jag börjat landa, på riktigt. För en månad sedan satt jag och grät på köksgolvet för att jag var så jäkla besviken på livet, på att det som fått mig att stå ut under årets första halva inte riktigt var som jag hade tänkt mig. Kort och gott så är jag en jäkel på att överdramatisera allting och helt värdelös på att låta saker och ting ta sin tid. För nu känns det bra, nu känns det till och med riktigt fint.
I övrigt så bjöd november på en hel del promenader och insikten om att det ta mig fasiken är omöjligt att gävle kan ha hamnat i top fem över sveriges fulaste städer, en helkväll med de allra finaste högstadiebrudarna (och alldeles för mycket alkoholhaltig dryck för att det inte skulle bli en slirig afton), indiskt med denna brutta, ännu mer egocentricitet och så givetvis starten av årets sista månad med aventsljus och lussebullsbak.
Icke fångat på bild finns också det faktum att november var en månad helt fri från godis, glass och "snacks" (samt nästintill cola light-fri minus en liten 33-cl burk som slank ner bara för att..) och att det känns som om att jag börjat landa, på riktigt. För en månad sedan satt jag och grät på köksgolvet för att jag var så jäkla besviken på livet, på att det som fått mig att stå ut under årets första halva inte riktigt var som jag hade tänkt mig. Kort och gott så är jag en jäkel på att överdramatisera allting och helt värdelös på att låta saker och ting ta sin tid. För nu känns det bra, nu känns det till och med riktigt fint.