Någonting lite bortglömt (och kanske mest bara en jädrans saknad)

Jag glömde visa er någonting mycket viktigt när jag skrev om Tanzaniaresan, och det var något så fint som fotografiet på vänster sida (som förövrigt visar en stor del av anledning till att jag valde att stanna två av fyra veckor på barnavdelningen). Båda dessa pojkar kom att bli mina favoriter de dagar jag spenderade på deras avdelning, kanske mest för att de var de enda som var modiga nog att försöka kommunicera med mig trots att jag inte förstod ett dugg av det de sa. En av de sista dagarna jag var där så frågade en av sjuksköterskorna där om en man som var där (trodde från början att det var den äldre pojkens pappa, men inser nu i efterhand att jag kan ha haft fel och att det istället nog handlade om ett enkelt sätt att tjäna lite extra pengar, mvh cynikern) kunde ta ett foto av oss tre med sin kamera. Jag ställde givetvis upp, och dagen efter så låg ett fint litet kuvert och väntade på mig när jag trillade in på sjukhuset, lite svettig och morgontrött. Sen för att bilden skulle passa in i bloggdesignen ( :)))) ) så bjussar jag på min haka, världens godaste chokladcheesecake och några av de fina människor jag mötte därnere, som jag förövrigt saknar så att det nästan gör ont i kroppen. Eller okej, just nu kanske jag mest bara är avundsjuk över det faktum att många av dem är kvar därnere medan jag är här och arbetar röven av mig, men det kan vi ju ignorera för tillfället. Puss!
0 kommentarer